Jordskalv

Från knarrande snö under mina kängor
till skvalpande vågor från en varm bris
känner jag mitt inre väckas till liv
och mitt förgångna ego läggs på is.

Ur ett porträtt av den jag en gång var
ser jag nu att allt är evigt.
Fri från ständig strävan blir det tydligt vad jag har.
Ett jordskalv, som för mig mot min sanning.

Lust och vana lockar mig tillbaks.
Tillbaks till förvirring och lättja.
Endast acceptans föder ett djup.
Ett sökande kan ingenting mätta.

Från att försöka vara till att vara.
Ett mellanrum av rädsla.
Fri från ständig strävan blir det tydligt vad jag har.
Ett jordskalv, som för mig mot min sanning.

Likt en dykande falk närmar sig sin egen skugga
faller jag med riktning som illusion.
En val går mot ytan för att andas.
Havet är mitt förutbestämda.

Dimman är tät över bergen i Kodai.
Jag både längtar och inte, till min hemfärd i Maj.
Fri från ständig strävan blir det tydligt vad jag har.
Ett jordskalv, som för mig mot min sanning.

Leave a comment

Your email address will not be published.