Första intryck

Nu har jag levt i Japan i fem dagar och det är så många nya intryck att jag tror inte riktigt att man reflekterar över hur annorlunda vardag det faktiskt är. Man blir nästan lite blind inför alla förändringar, det känns inte som att jag ska bo här i fem månader utan mer som att jag är på besök som turist. Jetlagget gör sig ständigt påmint, jag tror det kommer ta minst en vecka för kroppen att ställa om sig helt. Jag sover bra men vaknar vid konstiga tider och blir ofta trött mitt på dagen.

Mitt rum är uppskattningsvis ca. 12 kvm och innehåller inte så mycket mer än en säng, ett skrivbord, en garderob och ett kylskåp. Gemensam toalett och dusch har man med de som bor på samma våningsplan. Detta till trots så är det ganska mysigt men det bästa är klyschigt nog alla människor som bor här. I byggnaden får inga människor med kvinnligt kön vistas så det är minst sagt överskott på testosteron i huset. Lite tråkigt kan tyckas, men vi har redan fått god sammanhållning och det har bildats en härlig bromance-stämning inom gruppen ^_^. Det är lite speciellt att träffa människor från olika härkomst och kulturer. Det är kul att vi alla är väldigt olika men ändå kan komma så bra överens. Några av nationaliteterna som innefattas i kretsen är Tyskland, England, Polen, Frankrike, Finland, Ryssland, Brasilien, Ecuador, USA, Kenya, China, Indien, Thailand, Fillipinerna, Australien med flera.

Jag är lite rädd nu när jag blivit så bekväm med det internationella umgänget att det ska begränsa min drivkraft till att utforska Japan och dess kultur på egen hand. Jag ska försöka intala mig själv att hela tiden gå ur min bekvämlighetszon för att se och uppleva så mycket som möjligt. Samtidigt har jag väldigt kul med dessa nya vänner så även det ska tas vara på.

Kanske den mest självklara skillnaden i Japan mot Sverige är kutymen på beteende i vardagliga situationer. Japaner är ohyggligt hövliga och det märks att deras uppförande sitter djupt rotat. Kroppsspråket är uttrycksfullt och alltid med artighet som främsta avsikt. Ger de en något i handen är det allt som oftast med båda händerna och samtidigt en bugning. Frågar man om hjälp så kan de bokstavligen springa iväg och t.ex. hämta något för att inte slösa på min tid. Frasen “sumimasen” som betyder ursäkta mig i en tvetydig utsträckning används flitigt. Jag hade vid ett tillfälle fått fel produkt levererad från en affär och blev tvungen att byta. Ansiktsuttrycken hos de anställda när de förstått att de gjort ett misstag kunde lika gärna signalera empati i nivå med att någon som stod mig nära hade gått bort.

Jag försöker så gott jag kan återgälda den artighet jag bemöts av men misstänker ändå att jag ofta omedvetet uppför mig oförskämt. Till viss del har de såklart förståelse för att man som utlänning inte känner till alla normer, men eftersom de inte heller visar några känslor när de misstycker om något så vet man aldrig. Det blir därför svårt för mig att veta hur de egentligen tänker. Jag känner mig ofta hedrad för att få ett så bra mottagande men samtidigt kan det bli onaturligt när de inte visar för mig någon genuinitet. Lär man dock känna en japan som vän så behöver man inte känna samma krav på artigheter, man har då en förståelse till varandra. Det krävs dock än så länge i mitt fall att denne japan talar bra engelska. Då det är just språket som ändå är den största barriären. Jag önskar att jag hade ägnat mer tid till att lära mig japanska innan jag åkte hit då det är ytterst få som behärskar engelska på rimlig nivå. Jag vill dock verkligen lära mig och strävar dagligen mot detta.

Imorgon åker jag och mitt crew av internationella studenter till Otaru för att bland annat äta delikat sushi. Det blir götta.

P.S.
Toaletterna är något utöver det vanliga, mer om det en annan gång.